Kraften av Siri Pettersen

Röta var bra och jag ville verkligen läsa mer. Men sen går det som i alltför många fantasytrilogier. Det började i Odinsbarn och fortsatte än mer i Kraften. Det är för långt, för mycket, det tuggas om och om igen, det händer inte så mycket nytt (egentligen) och sen kommer upplösningen på någon vis och allt ska falla på plats. Och jag läser förstrött vidare utan att lyckas engagera mig. Jag har läst fantasytrilogier som håller genom alla böckerna. Kanske särskilt de där berättelserna som lever sitt eget liv i de olika delarna och där de inte är direkta fortsättningar. Men Korpringarna är inte en av dem. Tyvärr.